Hur mycket jag än skriver så kommer jag aldrig fånga känslan av att leva, inlevelsen i vilket ögonblick som helst, nuets totala omfång. Det är omöjligt, ingen poesi kan det. Ingen prosa. Inte ens strindberg kunde det så varför jag?
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar