Fältrapport från marie laveau

Försökte få billigare mat med mitt rabattkort. Det gick inte nå vidare.

Åt lite mat, drack några öl och drinkar.

Snackade lite, skojade en del, hade trevligt.

Jag har blivit låtsas lillebror åt en polare. Först bara en rolig grej, sen blev det var en väldig fokus på det.

Vissa har svårt att tro att jag egentligen är en storebror. För alla andra var storebrorsmaterial, utom jag. Tyckte det kändes konstigt. Det kanske inte är så manligt att beställa rosa drinkar, men att bli så dömd för det. En i gänget drack päroncider, men han var storebrorsmaterial för ändå.

Det var som att alla andra fick vara med i klubben för män medan jag stod ute i snön och kikade in genom fönstret.

När jag föreslog att jag skulle bli storebror på låtsas och min polare lillebror tog det husihelvete.
Tidigare hade var det snack om att det ena inte var mer värt en det andra, men så huxflux vände det. Han ville minsann inte bli nedgraderad. Det var som en enda stor machoövning.

En storebror ska bara göra. Dricka namnlös öl och bara vara. Vara en förebild, bana vägen för sina små syskon, ta smällarna så att de små slipper göra det.

På nått sätt blev jag sårad i allt det här.

Undra om det har med att göra varför känner jag alltid att jag behöver bevisa något för andra?