Jag är full. Är på folk operan. Det var allt.
Tunnelbaneperrongen.
Halv.
Jo. Jag läser det i dagens city. Elsa bara 23 år och har eget tvprogram och redan presschef. Att vara presschef för en vintagebutik låter ju storartat, men kan det verkligen vara så betungande. När kommer media i kontakt med en secondhandbutik? Får hon verkligen betalt för det? Kan någon förklara det här, tack?
Sabine har placerat åsnan där. Humor.
Ungefär såhär ser jag ut just nu.
Spegeln som idiotitetsmarkör. Vad som verkligen betyder någonting är att göra något man verkligen står bakom. Låta passionen tala.
Klockan är inte 7:07. Hon är 2:39. Jag och en vän har precis avslutat filmen where the buffalo roam. Bill murray spelar gonzo. Det är svårt att inte gilla hur thompson porträtteras. Som laglös journalist, fyllo och luffare. Han är intressant i ett populärkulturellt perspektiv men kanske inte i ett historiskt. Han symboliserar för mycket attityd och svammel för att skrivas in i de större sammanhangen.
Göteborgs söder gjorde 0-1 och bajern från söder besegrades.
Det är märkligt att man kan gå igenom ett helt liv utan att egentligen lära känna någon.Inte ens sina närmaste känner man på vissa sätt.
Ett kanskeköp.
Det var allt.
Eller finns det? Jag vet inte. Kanske åker dit och tar reda på saken. Buss 43 med slutstation Ruddammen.
Kvarnholmens gamla bageri. En skylt.
Börja med små ambitioner. Börja smått och utvidga därifrån. Om det är för stort i början är det mer troligt att det dör ut.
Färg på trottoaren.
En bobcat åker förbi.
Var har jag sett den här bilden förut?
Jag är trött. Huvudet hänger efter i gummiband.
Jobbanteckningsblocket innehåller en och annan sån här. Födda ur mentala pauser. De blir de blir, lite hursom.
Möte under en programenlig torsdagsmorgon.
Plura i spetsen. Han kan vara rätt arrogant.
Kom på mottot precis nyss. Vilken insikt. Vilken visdom.
Du är du. Ingen annan är du. Du ansvarar för ditt liv.
Arbetsveckan rullar igång.
Katten tittar upp. Han heter Ricke.
Jag var för ung för att minnas 80-talet. Minns arkadhallar och palmemordet, minns frisyser och kläder och musiken.
Jag hittar ett gammalt kasettband med scorpions. Jag försöker känna efter. Påklistrad nostalgi, som med guns and roses, men jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag borde välja. Jag väljer att inte välja.
Jag vet ingenting om min vilja. Lyder snarare under ovilja. Styrs hela tiden av rädsla. Jag borde kunna göra annorlunda.
Läser boken. Inte lika underhållande som hans tidigare verk. Roligare att läsa om hank när han inte har det bra. I den här boken avlöser kvinnorna varandra. Dom är lika galna som hank.
För smarta svåra individer.
Unnar mig en glass i solen.
Jag följer två skuggor. Vi ska på lunch.
Hela helgen är uppbokad. Oh sweet saturday morning. This is the time of times.
Så vilsen i en tid som va så skev. Han hade åren som ja inte hade levt. Ett överlägset akademiskt flin. En doktorand i självbedrägeri.