Trappan rullar. Grå äro den.
Trädtoppar. Och dalar. Jag skymtar ingenting.
Här har du en Blogg att läsa. Salta ner tankarna, lugn. Tänk inte så mycket. Koppla av, slappna av.
Trött: får skylla mig själv. Jobbar, snart lunch. Imorn ska jag spela fotbollsspel. Lättsam underhållnin är guld när hjärnan är trött. Men vill alltid lite mer, bara lite. Få se om jag kan tysta viljan imorn i alla fall.
En disig kväll. Jag är på väg hem. Tänker inte så mycket, vill bara hem.
Frisyren står åt alla håll pga mössan. Ska äta mat innan innebandyn. Hinner nog inte Blogga på riktigt idag.
En tavla, tre clowner.
Alla dessa val.
Mår inge vidare. Hem och vila med mig.
Livet är farligt. Man kan dö.
Tankarna svävar, mumlar för sig själva där uppe.
Sopar, jo tiden sopar banan av hundar, av växter, av hus, av canneloni, ja tiden sopar banan av allt. Allt. Allt. Allt.
Två tofflor som ingenstans ska.
Jag ställer in koppen, trycker på en knapp. Väntar. Maskinen släpper ifrån sig några ansträngda ljud. Sen fylls koppen halvvägs. Tack, det är precis vad jag behöver. Morgonkaffe, sunkigt men befriande.
Uppgång. Nedgång. Uppgång.
Känslan att sparka en planka framför sig. Du böjer dig ner och ska precis greppa den när foten råkar sparka till den tillräckligt långt för att handen inte ska nå den. Och så fortsätter det i all oändlighet.
Som ett litet hobbyprojekt Tänker jag och en polare skapa en musiksajt. Har redan funderat på namnförslag: och pop, osv, xtc, INTE rumba, pansar, filter, tio. Ja, den som lever får se vilket namnet blir.
Om du inte måste vara på ett ställe så bör du definitivt vara på ett annat.
Jag är snart 30, men fortfarande obehandlad.
Datorn hänger sig hela tiden. Fönstret släpar efter och det går att måla vackert på skärmen, men det är bara roligt en stund, sen vill jag fortsätta jobba. Äh, fika.
Nån skrev: 'Det är lite lustigt, jag lever ett liv, men det är inte min kropp, mitt sinne. Redan när jag stod utanför min kropp när jag var ung borde jag ha insett att jag bara är här.' Jag känner likadant.
Jag brukar skriva om vecka noll. Den veckan finns naturligtvis inte. Det är bara en grej jag gör.
Ja, här ser ni mina skor. Design, paul smith. Anledningen att ni får se dem såhär är för att jag tycker att man alltid borde tänka vilka skor man hade när man minns en tid i livet. Den första folkölen: attitude.
Två öl. Egentligen är jag tom som en tom perrong. Måste fylla mig själv, måste vara samlad, är annars tråkig. Har inte hunnit på toa. Hmm
På väggen: Reklam varvat med konst. Människor boende i rör, i en värld av rör. Alla har armarna uppåt. Vissa är inte nöjda med sina rör, kanske luktar det konstigt eller så är det inte runt nog, de är i fart att byta. En värld, en liten värld av rör, på slussens vägg.
Jag skulle behöva bli bättre på att slutföra tankar, komma till avslut. Befästa saker och ting. Det är något jag måste jobba organiserat på. Men nu ja jag spela svettbandy.
När jag städade hemma hittade jag tid. Den tiden använder jag nu.
Stockholmskartan: en bruksanvisning, men till vad. Nej inte en fråga utan ett svar. Halsbrytande. Våghalsig. Ändlös. Uttömmande. Tandkräm.
Peppar, ett ljus, öl. Ja, öl.
En sån här mobil Bloggar jag med. Den är lite girlie säger folk. Men jag är glad ändå.
En springa av mörker. Nu är jag riktigt trött.
Tiden är alltid nu. Tänkte bara påminna om det.
Ibland är bilden av verkligheten suddig och otydlig. Vardagen är en oändlig dimma och livet känns som en uppäten dumlekola. Fokusen räcker inte längre än nästippen och tiden sniglar fram, tankarna är som sirap och ännu väntar det värsta.
Päronet är avslöjat. Det är egentligen en rakad kiwifrukt med lång tunga. Så busted.
Det är morgon, en tung morgon. Luften är lätt men morgonen tung. Jag ser upp på två gigantiska bläckfiskarmar. Men det spelar ingen roll, för morgonen springer vidare i alla fall.
Natten kommer snart att sluka mig, mina drömmar brotta ner mig, jag kommer att stänga av för några timmar.
God mat. Nu promenad. Jeppidue.
Folk säger att jag är en obotlig nostalgiker och att det inte finns någon som är så blasé som jag är. När jag skriver folk så menar jag mig. Snart mat.
Ska laga mat. Tänkte våga mig på quornfärssår med spagetti. Mitt tips i lördags gick inte in, tur var väl det. Sverige fick 0-0, men tycktes vara i minsta laget. Elmander radade upp missar.
Ska laga mat. Tänkte våga mig på quornfärssår med spagetti. Mitt tips i lördags gick inte in, tur var väl det. Sverige fick 0-0, men tycktes vara i minsta laget. Elmander radade upp missar.
Bereder mig på fotboll ikväll. Är lite småsjuk, sambon jobbar, så jag har inte mycket bättre för mig. Inte mycket slår landslagsfotboll, vm, em, och för att ta sig dit måste lagen genomgå ett två år långt kval. Många jobbiga bortamatcher. Sverige spelar mot portugal idag. Väldigt svår match. Jag tror inte på sverige idag, nepp, blir stryk med två, tre mål. Tyvärr.
En kompis behövde ett alias på sitt jobb. Vi började spåna: Jonny melodrama. Carl lightyear. Zap samsonite. Ford prefect. Martin andersson. Marty mcfear. Jay hawk. Sugar daddy. Gary grey. Cole porter. Tim mature. Harri ford. Renard muldrake. Bob alf. Killy monroe. Dan brown. Brad pink. Tom b hunter. Bob hounde. Ace spade. Men i slutändan var allt tankearbete förgäves, av vilken anledning har jag glömt.
Saker och ting är oftast mycket intressantare innan reglerna är sätta. Vad som är vad, vem får göra vad, när, hur ditt relaterar till datt och så vidare. Den mystiska auran lämnar saker som är för studerade. Jag vet inte vad jag vill med denna tanke, bara få ut den antar jag.
Efter en flyg- och ett par bussresor står jag hemma i tamburen. Trött. Drömmande. Liverpool vände och vann tillslut. Om några timmar väntar en ny arbetsdag.
Plötsligt, huxflux är det 2-2 och city är en man kort efter en utvisning. Spännande.