Oändlighet är stort. Alldeles för stort. Folk blir galna över att tänka på sånt utan förankring. Vetenskapen är ett bra sätt att förankra sådana tankar, religion är ett annat, andlighet eller spiritualitet ett tredje, men man kan också sitta i sin lägenhet, som en oförstörd källa till kraft och tänka oformulerbara, otänkbara tankar. Och bara vara, tänka obegränsat, oreglerat, och bara vara.
Det är en dröm, helt oförenlig med livet, med verkligheten.
Jag vet inte var mina tankar slutar, men de börjar alltid i drömmen, alltid i det abstrakta. Ibland kan jag formulera dem, men oftast är det en omöjlighet. De vill inte bli formulerade, de vill inte tappa sin magi. För drömmen är barnslig och oformbar. Och att förverkliga en dröm är alltid att förlika.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar