Ny bok

Min skugga

Svärm

Tvättdag. Maskinen snurrar runt, runt, runt. 1 min kvar, sen in i torktumlaren och runt, runt, runt en stund till.

Natt. Kastrull.

Alla dessa nattliga möten.

Taxi hem

Mosig i magen. Trött. Kämpar. Många måsten, få vill. Man kan inte göra annat än det man gör. Ändå känns det som att jag ligger efter. Måste ta igen, måste hinna ikapp och förbi. Måste lägga mer tid, på mig själv, på teknik, måste utvecklas, måste. Vill.

Fältrapport från marie laveau

Försökte få billigare mat med mitt rabattkort. Det gick inte nå vidare.

Åt lite mat, drack några öl och drinkar.

Snackade lite, skojade en del, hade trevligt.

Jag har blivit låtsas lillebror åt en polare. Först bara en rolig grej, sen blev det var en väldig fokus på det.

Vissa har svårt att tro att jag egentligen är en storebror. För alla andra var storebrorsmaterial, utom jag. Tyckte det kändes konstigt. Det kanske inte är så manligt att beställa rosa drinkar, men att bli så dömd för det. En i gänget drack päroncider, men han var storebrorsmaterial för ändå.

Det var som att alla andra fick vara med i klubben för män medan jag stod ute i snön och kikade in genom fönstret.

När jag föreslog att jag skulle bli storebror på låtsas och min polare lillebror tog det husihelvete.
Tidigare hade var det snack om att det ena inte var mer värt en det andra, men så huxflux vände det. Han ville minsann inte bli nedgraderad. Det var som en enda stor machoövning.

En storebror ska bara göra. Dricka namnlös öl och bara vara. Vara en förebild, bana vägen för sina små syskon, ta smällarna så att de små slipper göra det.

På nått sätt blev jag sårad i allt det här.

Undra om det har med att göra varför känner jag alltid att jag behöver bevisa något för andra?

Komplex, bukowski

Allt är bara ett enda stort kaos. Livet, den här Bloggen, lösningsförslagen till korsord, idol, tårar, tankar, tid, ja, ett stort kaos. Jag älskar och hatar det odefinierade på samma gång.

Bukowski

Försökte ta en bild på trötthet, men det är alldeles för abstrakt för att fångas, så det blev en bild av bukowskis roman.

Trying

Trying to catch the moon.

Ölmässan

Det bjuds på Klassik pubrock. Det är trevligt.

Stengolv

Påväg till ölfestivalen i nacka strand.

Odefinierad

Som innehavare av universums första blogg åligger ett ansvar, nämligen att definiera bloggandet på nytt. Att avgränsa, fokusera, bredda eller vad det nu kan innebära. Livet handlar om att definiera en jävla massa saker. Leta rätt på håligheter att fylla med passande innehåll.

Frågan lyder då: vad handlar egentligen äkta bloggande om? Självterapi, dagböckskrivande, låtsasjournalistik, självbekräftelse? Jag vet inte, det är helt upp till en själv att definiera.

Fylla håligheten med vatten, olja, mjölk, pizza, döda sjömän eller levande älgar för den delen, men vem läser alla framtvingade ord? Alla dagens outfits, dagens låtar, dagens citat, dagens tankar, dagens ditt, dagens datt... om bloggandet egentligen inte betyder någonting varför låtsas som att det gör?

Eller är det verkligen så att vi måste dokumentera varje handling/tanke för att det ska upplevas som meningsfullt?

Livet är en jävla tävling och bloggandet är ett bevis för det.

Inget

Ännu finns det gröna ytor kvar, trots att hösten anländer med stormsteg.

Sibyllegatan, sthlm

En ensam söndag, den 13 jan 2008 klockan 19.37.

Abstrakt

Klockan visar 22:51, fingrarna rasslar över tangentbordet. Jag är övertrött.

Jag är helt oförstående i hur denna blogg kom att bli så abstrakt, så snabbt.

Jag försöker inte vara filosofisk, men kan inte hjälpa hur jag tänker. Tankarna vandrar så lätt iväg, jag försöker förbrilt stoppa dem, men då är det för sent. De är redan på väg, mot molnen. Drar dit jag inte vill vara, jag vill ju vara konkret. Jag vill vara på jorden, låta dem leka med de andra barnen. Släppa lös dem i parken, åka ruchekana, hoppa hage eller leka kurragömma.

Om man inte har någon kontroll över sina tankar måste man tro på ödet. Nån måste ju styra över dem, för alltför ofta är det inte jag.

1-9 och så noll = oändlighet

Oändlighet är stort. Alldeles för stort. Folk blir galna över att tänka på sånt utan förankring. Vetenskapen är ett bra sätt att förankra sådana tankar, religion är ett annat, andlighet eller spiritualitet ett tredje, men man kan också sitta i sin lägenhet, som en oförstörd källa till kraft och tänka oformulerbara, otänkbara tankar. Och bara vara, tänka obegränsat, oreglerat, och bara vara.

Det är en dröm, helt oförenlig med livet, med verkligheten.

Jag vet inte var mina tankar slutar, men de börjar alltid i drömmen, alltid i det abstrakta. Ibland kan jag formulera dem, men oftast är det en omöjlighet. De vill inte bli formulerade, de vill inte tappa sin magi. För drömmen är barnslig och oformbar. Och att förverkliga en dröm är alltid att förlika.

Bild och ord i olika galax

Skickade följande rader i ett fylleSMS nån natt, nån gång:

"Berusningen lämnar aldrig kroppen. Ett konstant surr i näsan. En lek i trans, livet gungar på de blå haven. Livet leker. Men Jag tvekar, jag bara tvekar."

Och som ofta i den här bloggen, så har bilden inget med orden att göra.

Kladd på en post-it

Nytt ord, "bomtur": man bommar turen, alltså har man otur.

Det är norska.

Bulmers

Är ungefär det godaste du kan dricka.

Nackamasterna

Man kan se dem från olika platser i sthlm, men nu ser jag dem för första gången i närbild.

Svamp i stenrös

Ja, en röd svamp i ett stenrös. Nothing more, nothing less.

Klotter

Att rita med sitt undermedvetna, man vet aldrig vart det slutar.

Små grupperingar

På detta sätt kan en grupp lösa nycklar bli till ett fint, men i grund och botten ganska meningslöst, foto. Det är nog vad jag menar med att uppfinna meningslösheten.

Måla abstrakt, tänk konkret

Mina tankar blir bara mer och mer abstrakta, kanske för att det är sent, men det är det konkreta människan är ute efter. Jag är expert på att vandra runt målet, oförmögen att sätta fingret på det specifika, det väsentliga. Jag har stora svårigheter att fly från mina egna tankar. Man kan inte tänka annat än det man tänker, däri ligger problemet. Det kanske är det jag behöver, en paus från mig själv. Hur tar man paus från sig själv? Stänga av sitt medvetande för ett tag, eller kanske byta med nån annan. Nån som har lust att testa? Jag behöver ett nytt perspektiv på mitt liv.

Livets bild

Kära dagbok
Natten är ung, men jag borde sova. Onsdagen pågår i 14 min till, sen blir det torsdag. Hopp.

Från den ångesten jag känner nu kan inga böcker i världen rädda mig. Hjärtat vill hoppa ur kroppen, jag kan inte tänka på nått annat. Hopp.

Helgen kommer att svischa förbi som som den brukar. Därför kan jag inte riktigt välkomna den. Hopp.

En av dagens insikter är att jag måste fokusera mitt skrivande, helst nischa in mig på något och bli duktig på det. Hopp.

Aldrig i människans historia har någon tänkt så mycket och uträttat så litet. Tanken är oduglig utan handling. "Du är vad du gör", sa en smart person till mig i min ungdom. Just nu tänker jag väldigt mycket och är väldigt lite. Hopp.

På drift av Jack Kerouac ska bli film. On the road ska ha premiär 2009. Oklart vilken som spelar huvudrollen. När jag ändå är inne på film vill jag också tipsa om en kommande rulle ni/vi inte får missa: The rum diary, om Hunter S. Thompsons äventyr i Puerto Rico. Johnny Depp är kontrakterad att spela huvudrollen. Tveksamt om den hinner bli klar till 2009 som angivet, då produktionen inte ens startat. Hopp.

I skrivande stund känner jag hur ångesten börjar släppa. Tack, tack, jag avskyr ångest. Slut.

Jordens sista timme

Experimentet är igång. Big bang-maskinen ska lägga den sista pusselbiten i gåtan om universums uppkomst. I samband med detta oroar sig diverse lekmän för att experimenten kommer att skapa ett gigantiskt svart hål som slukar vår ynkliga planet.

Det vore sannerligen olyckligt.

Jag tycker ju om att leva. Och vill göra det ett tag till.

Antar att det bara är att vänta och se.

Intresse + pil

Skjuter intressepilar hejvilt i mina inlägg här, men jag har ändrat om beskrivningstexten för den här bloggen:

"Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild krymper jag verkligheten till digital form (uppdateras oftast från mobilen). Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg."

Det får duga.

Ut

Scenen utanför mitt fönster är deprimerande. Regn, betong, konstanta ombyggnationer, dagen har inte börjat bra. Jag vet inte var tankarna för mig härnäst, men det känns inte hoppfullt.

Bloggen

Funderar nyfiket vilka som läser den har lilla Bloggen. Om det är någon överhuvudtaget?

Chungking express

Försenad.

Men innan jag når fram

Så får boken agera tröst. Solen som lampan, källan till allt kaos i min skalle. Granne med kaos, en sån klyscha.

Lampan som solen

Jag rör mig närmare källan. Närmare det jag tror är rätt. Källan för allt nonsens som skapas i min hjärna. Snart är jag framme, snart.

Klockan visar

Jag är trött. Orkar nada. Kanske ska läsa en stund.

Trocadero

Ser reprisen av babel och lökar i soffan. Trocaderon är slut.

Dr snuggles 2

Musen heter Norpan och hamnar i trubbel hela tiden.

Dr snuggles

Ett grönt monster med tandvärk. Han äter för mycket sten. "Jag jagade er inte. Men ni glömde ert paraply", säger monstret.

Droger

Drogromantiserar mer än gärna, trots att jag strikt håller mig till alkohol. No drugs, no drama. Dont panic.

Dagen efter

Jag framför skärmen.

Som en dålig cover av mig själv, i tappning av Robert Smith eller Johnny Depp eller kanske på något underligt sätt Bruce, The Boss himself.

Stolt är jag.

Igår var jag min egen fest. Ett kärnkraftverk av positiv energi.

Mest minnesvärt var kvällens sista ryck på karaoken.

Skrek för full hals, som om det gällde liv eller död, till Thunder roads.

"The screen door slams
Mary dress waves
Like a vision she dances across the porch
As the radio plays"

Det var katastrofalt dåligt. Jag mördade låten totalt. Texten satt inte bra, inte som den gör i nyktert tillstånd.

Men ekot av den ringer fortfarandet innanför pannloben.

Jag fångade någonting. Mitt hjärta fylldes. Världen registrerade mig för ett ögonblick. Jag gjorde ett avtryck.

"Roy orbinson singin for the lonley
Hey thats me and i want you only
Don't turn me home again
I just can't face myself alone again..."

Påminnelse

Måste påminna mig om att jag faktiskt bor i sthlm. På bilden: en gränd i gamla stan.

04:09

Det ser ut som ett ljushål i tid och rum. Som ett svart hål. Värsta tillbaka till framtiden.

Fyllan

Jag vet inte vem som har sminkat mig eller varför, men jag ser ut som johnny depp i piratfilmerna. Yes.

Igen

Jag kan inte låta bli. Måste fånga nått, en insikt, en bild, och kanske ett ögonblick. Tinnitus vill jag inte ha.

Begging you är en låt med roses

Men roses är sedan länge avlivade, nu håller andra band ställningarna, band som bwo. Typ. Tiden är alltid nu, men jag är ytterst tveksam om det gäller i det här fallet. Förr, nu, jaja försöker fånga nått av det jag ser ändå.

1 2 3

En första rapport. Bwo på scen. Och jag är full.

Nyvaknad

En annan blogg

Grön

Daniel sjölin, igen

Ser på tv. Babel med daniel sjölin. Han är en fantastisk programledare och författare. Han intervjuar någon gybbe. Vet inte riktigt vem. Spelar ingen roll. Har funderat på Sjölin och mig själv. Jämfört.

Jag har inte kommit fram till något.

Embassy och slutet?

Imorn spelar embassy på debaser. Efter popagandaspelningen har jag fått för mig att slutet är nära. Bandet gjorde inte bara ett uselt framträdande de var begravningsstämning på scenen. Därför har jag fått för mig att de är inne på sista versen. Måste följa de sista stapplande stegen, until the bitter end you know...

Jag smsade om saken till en vän som var med på popagandaspelningen. "Var försiktig jag bröt öronen sist jag såg dem", blev svaret.

Universums första blogg #1

Eftersom jag innehar universums sista blogg borde jag skapa den första också. Tankenströmmen som rinner över världens avgrund måste ha sin början nånstans.

Här.

Sista blanka sidan

Färdig. Bra bok.