Mellan fantasi och verklighet faller skuggan

Jag citerar (fyllan.blogspot.com, 12 januari 2008):

"Ölen kluckar i mitt inre, jag känner smaken av sorg.

Tänker inte mer än på mitt välmående, och att livet är bra.

Självmord, livselixir, hormoner och harmoni.

Nattbussen dundrar förbi, nötkreaturen skall hem till Lidingö.

Men någon slakt blir det inte tal om.

Eller hur tänker jag... jag tappar kontrollen igen.

Med guds belåtenhet befaller jag er. Sorglös. Sorgsen.

Ge mig sorgen.

Vemodig med glitter. Trotsig och ihålig.

Förpassad, helt tillkortakommen. Borta, plötsligt bortkommen.

Androgyn, multiplicerbart med noll.

Och sen var det det där med kontroll.

Vemodet säker mig, blicken höjs nervöst. Kan inte möta blickar. Kan inte se sanningen.

Svartöga. Svartlöga. Vem?

Kommentarer är överflödiga, men låt dom ändå strömma över mig. Jag bönar efter bekräftelse, berömmelse.

Vill bli avgudad. Avbildad, avmålad. Ihågkommen för mer, stordåd, som en vandrande poetisk diarre.

Ge mig styrka. Självkänslan är låg, den är död. Utdöd.


Himmel/Helvete. Skit samma."