onsdag 16 juli 2008

Flygbuss


Trötta ben på väg hem. Första semesterstoppet avklarat. Det har varit några hektiska dagar i london. Inte många stunder av egen tid. Alltid något som ska kollas upp. Inget går på rutin. Inget bara är. Sabine ville ha semester från semestern redan efter några dagar. Jag känner inte så än. Men det ska bli skönt att sova i egen säng inatt.

torsdag 10 juli 2008

Sista rycket


Lars (Steven) och Fredrik (Dark shadow).

lördag 5 juli 2008

Snart över


Snart är väntan över. Snart får jag byta värld. Snart får väntan ett ansikte. Snart får livet sin mjölkchoklad. Tröttheten behöver inte trampa vatten längre, det är snart dags.

Lådan


Lådan är inte kvar. Var den är har jag ingen aning om.

Sista veckan


Vid världens sista vecka ligger en stengubbe. Den existerar, den är där, den finns. Men det är kanske världens sista vecka. Vad händer efter den? Vill vi verkligen dö?

Macko puf


Nalle puh fast på slovakiska. Det är humor.

Jag


Jag är skuggan. Fotot är tragiskt dåligt. Arrangemanget också, men vad gör det när min gestalt regisserar slutprodukten. Nu är jag så trött att jag inte vet vad jag skriver.

Brick


Another brick in tid wall. All and all. Tegel är bra fult.

Jerum


Korridoren är död, en sover och vet inte vad den ska göra med mig. Jag bara står här. Väntar ut mig själv. Väntar ut alkoholen.

Nu


Klockan är mycket. Snart är tiden förbi, snart är nuet då, snart dödar vi morgonen.

Fyllebloggen är bra

Den fyller en bra funktion den där bloggen. Den där som ingen besöker, eller läser. Folk bara skriver sitt nonsens, men ingen läser. Meningslösheten gullar med intet, tiden med frukten. Vad folk försöker säga ligger djup begravt i deras dunkla alkoholpåverkade medvetanden. Jag vet inte.

Har druckit lite för många drinkar idag. Känner tyngden redan nu. Skriver av mig nu för att slippa suget imorn. För att slippa tapeter och evigheter. Jag skriver för livet, jag skriver för döden, jag skriver för tårar, jag skriver för öden.

Tankarna fyller min fulla skalle, medan livet sjunker till havs och viner förbi mitt ansikte. Jag är tung, jag är fortfarande ung. Men jag är inte det jag vill vara. Jag vill vara abstrakt som tanken, osynlig som vinden, trött som trädet, tidbestämd som traktorn, tidlös som ungdomen, barnlös som båten, jag vill så mycket outtalat. Jag vill, jag vill...

Drunken sailor

Fyllan och gula villan (16 november 2007) :

Här sitter jag. Full. Kastrull. Castrup.

Jag mår bra. Ja!

Idag sa en dam att livet ska levas baklänges, då sa jag att livet inte ska levas överhuvudtaget. Pessimist, sa hon bestämt. Vad jag sa då, det vette gudarna.

Jag dricker mitt té. Jag vill så gärna le. Och det gör jag. Konstant. Jag är glad. Glad som en cykel. Och dricker mitt té. Gott.

Mitt té smakar bär, javisst. Manchester och bär.

Ett band. En grupp. En tid. Allt.

Korv är inget att ha, korv är lödder. Slödder.

Men jag, oh jag, imorgon ska sippra och nippra, kanske på en öl. Kanske på två.

En bulmers idag jag drack, ändock min dryck nu är té. Varför det?

Nämen hallå där. Tro inte att du kan gömma dig. Jag ser dig, kom fram.

Drick ditt skum och ta dig hit. Javisst, javisst, kom du min vän.

Det kan ta dig en dag, eller två, men se till att köpa skandaler i vitt. Inte svart, bara vitt, vitt, vitt...

Just nu ser jag en kvinna skriva ett brev, jag vet ej varför. Det regnar. Se upp.

En blond brunett. Glöm det.

Blött är blött, jag ser rött.


Kött. Kött, mycket kött. Vegetariskt.

Tack. Godnatt. Kattedatt.

Per hagmann är full

Mycket på fyllan:

Hej fyllan!

Ölen rinner som vatten, men smakar katten. Min flickvän är borta. Hon söp mig till en klocka.

Ränder jag köpte. Glamour. Stureplan. Fylla. Koks.

Roliga gatan den finns inte mer. Den har aldrig funnits, jävla horhus. FAN.

Sup dig snygg sa greven, glöm det. Vem vet. Inte greven. Vem faan är greven.

Nonsens. Gallimattias. En pingvin.

Huvudet är tungt. Tungan borta. Vem är jag i allt detta ståhej. Vem är du?

Skördetiden är här, vintern, men nu snackar du väl gojja. Kallt, bitande kyla. Vinden tar min själ. Sjal.

Sista alternativet. Män. Alla dessa män. Glimra är bakom. Gömd i snö, hon dyker i sin dumhet. Farbror Joakim.

Saken är klar. Jag är svar. Svaret. Ingen gåta, bara låta, låta himlen falla.

Glöm din tid, min tid. Allas närvaro är forglömd. Tö. Snö. Glimra. Dö.

En dag i sänder. Sänd. Sänd. Sänd.

Vikten är borta. Ingenting kvar. Bara kulan som skyddar magen. Muskler är mjölk i tö.

Själen är snyndig. Tänkt dig allvaret. Tänk dig livet.

En morgon av sorg. En morgon av tyngdlöshet. En svala flyger förbi.

Köper mig tid. Köper mig ro. Glöm inte snö, glöm inte sko.

Ingress.

Präst.

Afton.

Bön.

Fylla.

Smaragder.

Godnatt.

Sexton år och fullständigt identitetsförvirrad

Poesi skrivet på fyllan av nån fjortis:

Jag.

Min natt, tusen nätter. Mitt liv, tusen liv.

Konkav. Komplex. Konvex.

Love is still the drug.

Sjutton år och fullständigt identitetsförvirrad.

På fyllan av nån fjortis:

En dag. En sorglös dag i sorglösheten.

Jag är lättpåverkad. Jag har ingen egen vilja. Tänker inte.

Tanken lever, men inte i mig. Livet lever, men inte i mig.

Strömmen tar mig. Strömmen räddar mig.

Klockan slår.

Novell. Reportage. Promenad.

Sommar är sorg. Tanken är torr som vinet.

Blödig är du, jag är musik.

Rädsla. Fruktan för mig själv. Faran för kollektivet.

Kunder till dig, kunder till mig. Kapitalet skär. Kvinnan är allt. Piedestalen och krukan. Blomman och frukten. Bördan och brygden.

Jag försöker skriva, jag försöker tänka.

Flicka i mörker, flicka i rus.

Tusen är här, i tanken. Tusen är där, i skogen. Tusen, tusen.

Vem vet vad som skär? Kniven. Känslan. Repet.

Jag är så ren, jag är så bitter.

Ljumma vindar genom träden. Strömmar fram.

Varma men sorgsna. Sorgsna av mig, sorgsna av dig.

En dag i sänder. En dag i sorg.

Tjugosex år och ingenting

Fyllepoesi (http://fyllan.blogspot.com):

Morgonen efter. Jag ser mina ord, jag ser mig själv. Eld av oro.

Alkoholen rensar mitt inre. Vaknar i otrohet, vaknar i svek.

Ingen dekadens, ingen illusion, ingen desillusion, ingenting. Bara tomhet.

Tomma ord. Ändå starka.

Mörker. Igen. Jag dyker ner.

Mellan fantasi och verklighet faller skuggan

Jag citerar (fyllan.blogspot.com, 12 januari 2008):

"Ölen kluckar i mitt inre, jag känner smaken av sorg.

Tänker inte mer än på mitt välmående, och att livet är bra.

Självmord, livselixir, hormoner och harmoni.

Nattbussen dundrar förbi, nötkreaturen skall hem till Lidingö.

Men någon slakt blir det inte tal om.

Eller hur tänker jag... jag tappar kontrollen igen.

Med guds belåtenhet befaller jag er. Sorglös. Sorgsen.

Ge mig sorgen.

Vemodig med glitter. Trotsig och ihålig.

Förpassad, helt tillkortakommen. Borta, plötsligt bortkommen.

Androgyn, multiplicerbart med noll.

Och sen var det det där med kontroll.

Vemodet säker mig, blicken höjs nervöst. Kan inte möta blickar. Kan inte se sanningen.

Svartöga. Svartlöga. Vem?

Kommentarer är överflödiga, men låt dom ändå strömma över mig. Jag bönar efter bekräftelse, berömmelse.

Vill bli avgudad. Avbildad, avmålad. Ihågkommen för mer, stordåd, som en vandrande poetisk diarre.

Ge mig styrka. Självkänslan är låg, den är död. Utdöd.


Himmel/Helvete. Skit samma."

onsdag 2 juli 2008

Flyga


En luftballong uppe i det blå. Jag är trött och mätt. Precis ätit mat. Tar tuben hem från tekniska.