Är barndomen alltid nära. Mystik och ofrivillig nostalgi. Radiobilar och sockervadd, sagoland, tigerrand, flipperspel, inge ved, koppartand, ja vi kan.
Pelle kör sitt vanliga mellansnack. Ja.
Grönan firar 125år. Hives i vita kostymer är ett fyrverkeri på sitt sätt, men senare väntar det största fyrverkeriet i sthlms historia.
Klockan är 00:28. Tiden är noll.
Ser alltid likadan ut. Jag använder en. Det går bra.
Radio dept spelar en ny låt. Den är bra. Well look at you, heavens on fire, sjunger sångaren.
New order utan dancelåtarna, ja då blir det radio dept.
Rock. Trött. Smuggla.
Hjärtskärande, verkligen.
Joel alme. Popaganda. Det är bra, det är mycket bruce.
Immunförsvaret har som uppgift att identifiera främmande ämnen, analysera och om nödvändigt angripa. Men om försvaret inte aktiveras attackerar det sig själv.
Jag är en främling i min egen kropp. Vardagen är fienden, drömmen vandringen, tanken räddningen men också ätervändsgränden. Livets pussel skriver tidningarna om, men hur tacklar man tankens oändliga labyrint?
Varje morgon, nästa sida i livets bok. Den är blank, i väntan på att bli skriven. Händelser ska förvandlas till ord, meningar och mening. Ändå slutar det alltid vid samma sak: min oförmögenhet att hitta rätt, min rädsla, min slutliga dom. Sanningen är att jag ser hur långt jag kan gå, bara jag själv står ivägen.
Här hämtar jag mitt dagliga te. Ibland dricker jag kaffe, som just nu till exempel. Behöver piggna till.
Fin bild. Noll tankar. Bakfull.
Jag borde kanske inte lämnat den klass jag föddes i. Å andra sidan är rotlösheten klasslös. Men medelklass, uh så medelmåttigt.
Försöker definiera mig i en redan överdefinierad värld. Finns det verkligen plats för alla? Kan jag skriva mig fram till min? Hur vet jag när jag är framme? Frågor, frågor. Vid 27 års ålder borde man ha fler svar. Men nu har jag i alla fall verktyg för att ställa frågorna.
Sju en lördagmorgon och inte en käft syns till. Självskrivet på något sätt, alla ligger hemma i sina sängar.
Tröttheten har övergått i illamående. Morgontåget till sthlm avgår om 20 min. Evigheten känns kortare.
Naturkraften micke har forcerat fram. Stor, full och aggressiv, och galen.
Beställning: Ett stycke kokt stryk, tack.
Att hytta med näven åt förbipasserande bilar.
Micke mediterar. Han är helt borta.
Micke gör en klassiker. Han mumlar lite innan han ger upp för kvällen.
Norska Kungarna av bekvämlighet. Nalen
En trött mans ansikte. Imorn ska jag sova så länge jag till och hör sen.