Krunegård, det är fan bra.
Niklas ser mig i ögonen och återskapar mitt ansikte i paint. Det är vad man kallar rå talang.
Den här stan får aldrig nog av saker som går sönder. Parken. Energi.
Vad fånig jag är. Hajen lite närmare scenen, så gammal är jag inte än.
För trött att gå närmare Hajen uppe på scenen.
Jag har kämpat, jag har kämpat länge. Varje sekund försöker jag närma mig en mer avslappnad attityd. Nån gång ska jag ta dit, fast det verkar vara ett livsprojekt.
Det är svårt att ta sig någonstans karriärmässigt utan att interagera med andra. Du kan vara hur lovande du vill, det spelar ingen roll. Du kommer inte ta dig en meter.
När man börjar närma sig trettio, antingen hittar man sin nich eller så ger man upp. Jag tror att de flesta ger upp. Sorgligt.
Djurgården en poäng rikare i bottenstriden. Det hade smakat bättre med tre.
Den skäggiga fiskaren, hötorgskonst uti sin spets. Vackert?
Nattpromenad.
Har buffe varje söndag. 295kr! Icke att förglömma.
Festivaler, rockmusik, kaos och känslor, unga människor, unga människor i rörelse.
Den sista Bratwursten före Amerika får du på algarvekusten i portugal. På kusten, även kallad världens ände, serveras korven i släpkärran. Måste provas!
Om man ändå hade känslan i händerna, innerligeten i själen. Nej såna som jag måste söka den. ibland hittar vi den, men oftast inte.
Säsongspremiär 5 september.
Har man nån chans? Egentligen?
Trots regn och rusk blev de underhållna.
Första gången med tält på scenen för emil jensen och bandet, säger jensen. Okej säger vi i publiken.
Verkar lovande.
Det kommer blåsa på gullmarsbron, vem bestämde att jag skulle GÅ över? Vem?
Det är lite hämmat, nästan efterblivet. Många nävar i luften på huliganvis. Från brittisk arbetarstål till svensk medelklass, det känns rätt konstigt.
Huvuden framåt, huvuden bakåt.
Det är bara filmstjärnorna som gnuggar sig vid baren. Tydligen.
Tjugo två trettio. Tredje drinken in på kvällen och jag vet snart inte var jag är. Innan belysningen dämpades lovade bartendern dyrt och heligt att det var äkta cachaca. Kiwin i drinken var också äkta, tillade han skämtsamt. God drink hursomhelst. Ikväll ska jag se Nordpolen på Debaser, Slussen. Jag är taggad. Som en vägg.
Jag går bara förbi.
Bra att dom låser fast skottkärran så att ingen tar den.
Bananfodralen som först togs upp av designtorget har nu dykt upp på claes ohlsson. Lysande. Spread the word.
Jag går upp och genar över regeringsgatan till hamngatan. Det är en fin dag. Solen ligger på, bränner genom tröjan.
En urkopplad telefonlur med en lös lapp.
Sverige vann igår, usa torska mot mexico. Här får ni en dikt.
Sve-fin på råsunda. Fotot är från sekunden innan svensson snurrar upp en finsk back och serverar elmander. Som närapå missar öppet mål, bollen studsar snöpligt in via målvaktens handske. 1-0 i halvtid.
Norberto Costa är ett bra namn på dojjor, ett riktigt bra namn. Kanske det bästa jag hört. Nu äger jag ett par, jag vet inte om det gjort mig lycklig. Kanske.
Gröna klippor och klarblå himmel...
Jag hittade en mångubbe. Han flinade och blickade uppåt. Vi hade inget att säga varandra.
Imorn är friheten över. Men jag vet vad jag ska göra, det är i alla fall något.
En välklädd man på en stol i en öken.
En öl, lite mat, lite jazz och en och annan turist.
"Avgrunden öppnade sig och pennan föll ur min hand..."
Testet visade att jag borde bli medlem i humanisterna.
Bara att in och läs.
Samma dekadens kommer och går, bara i nya ansikten. Men aldrig mitt.