Nån skrev: 'Det är lite lustigt, jag lever ett liv, men det är inte min kropp, mitt sinne. Redan när jag stod utanför min kropp när jag var ung borde jag ha insett att jag bara är här.' Jag känner likadant.
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar