Känslan att sparka en planka framför sig. Du böjer dig ner och ska precis greppa den när foten råkar sparka till den tillräckligt långt för att handen inte ska nå den. Och så fortsätter det i all oändlighet.
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar