Jag ställer in koppen, trycker på en knapp. Väntar. Maskinen släpper ifrån sig några ansträngda ljud. Sen fylls koppen halvvägs. Tack, det är precis vad jag behöver. Morgonkaffe, sunkigt men befriande.
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar