Backe upp och ner av kullersten. En ensam lampa lyser upp en vägg. Ljus och mörker, skuggor och trasiga gestalter. Jag vet inte ens vad jag gör här. Men jag hör hemma bland dem trasiga, bland dem ensamma, bland dem sköra.
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar