Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
2 kommentarer:
I döda poeters sällskap.
Det gör ont när stora ikoner faller så tungt, vad fan höll han på med???
Han kör sitt race. Gör bara det han vill. Men jag håller med, det skulle kunna vara så mycket bättre.
Skicka en kommentar