Ibland är bilden av verkligheten suddig och otydlig. Vardagen är en oändlig dimma och livet känns som en uppäten dumlekola. Fokusen räcker inte längre än nästippen och tiden sniglar fram, tankarna är som sirap och ännu väntar det värsta.
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar