Jag har kämpat, jag har kämpat länge. Varje sekund försöker jag närma mig en mer avslappnad attityd. Nån gång ska jag ta dit, fast det verkar vara ett livsprojekt.
Det är svårt att ta sig någonstans karriärmässigt utan att interagera med andra. Du kan vara hur lovande du vill, det spelar ingen roll. Du kommer inte ta dig en meter.
Den sista Bratwursten före Amerika får du på algarvekusten i portugal. På kusten, även kallad världens ände, serveras korven i släpkärran. Måste provas!
Tjugo två trettio. Tredje drinken in på kvällen och jag vet snart inte var jag är. Innan belysningen dämpades lovade bartendern dyrt och heligt att det var äkta cachaca. Kiwin i drinken var också äkta, tillade han skämtsamt. God drink hursomhelst. Ikväll ska jag se Nordpolen på Debaser, Slussen. Jag är taggad. Som en vägg.
Sve-fin på råsunda. Fotot är från sekunden innan svensson snurrar upp en finsk back och serverar elmander. Som närapå missar öppet mål, bollen studsar snöpligt in via målvaktens handske. 1-0 i halvtid.
Norberto Costa är ett bra namn på dojjor, ett riktigt bra namn. Kanske det bästa jag hört. Nu äger jag ett par, jag vet inte om det gjort mig lycklig. Kanske.
Mest anteckningar ur min skalle. I ord och bild kväver ett otydligt behov. Tanke och handling sammanflätas utan krusiduller från någon typ av mental direktlänk, i ett försök att återupptäcka bloggandet, finna ro i rotlösheten, uppfinna meningslösheten, fånga ett ögonblick i tiden. Tja, en ganska allmän och opretentiös blogg.